Musik från andra kulturer

Musik från andra kulturer

Musik kallas ofta för ”själens arom” och om man gillar att resa och utforska andra kulturer är musiken halva nöjet. Förutom mat, kultur och mode så har varje land sina egna seder och traditioner, vilket ofta återspeglas i den lokala musiken. Tonerna ackompanjeras av texter som även de reflekterar den egna kulturer och historien, och i de flesta fallen finns det även traditionella danser som går hand i hand med musiken.

Spanien—passion och tradition

Det sydeuropeiska landet Spanien är inte bara vackert och intressant utan även en populär destination bland svenskar som vill flytta utomlands på hel-eller deltid. Hit lockas alla typer av människor; från golfare till partypinglor, bergvandrare, soldyrkare och matfantaster, författare, målare och språkstudenter.

Den spanska musiken återspeglar det spanska temperamentet på ett unikt och mycket passionerat sätt och varje region håller hårt på sina tongångar och instrument. Andalusien karaktäriseras till exempel av flamencon, intensivt framförd på smattrande gitarren och ackompanjerad med starka röster och stolta danssteg. I Katalonien dansar man istället i ring till så kallad Sardana-musik, som spelas på traditionella blåsinstrument och om man besöker Aragonien åker kastanjetterna och säckpiporna fram. Varje region har sin lokala historia, och det finns influenser från olika tidsepoker och folk som till exempel den moriska ockupationen, de sefardiska judarna och upptäckandet av den Nya Världen.

Italien—la Bella Figura

Italienarna har alltid varit ett skönhetsälskade folk och det märks inte minst i arkitekturer, konsten, maten och modet men också i musiken. De flesta associerar framförallt operamusik med just Italien, med stora italienska kompositörer som Puccini, Verdi och Bellini. Landet har dock många andra musikstilar och gemensamt för de flesta stilarna är att det ofta handlar om hjärta och smärta.

I Neapel finns det en traditionell musikstil som blivit känd över hela världen, inte minst genom de många neapolitaner som emigrerade till USA och där fortsatte med sina traditioner. Här handlar det om romantiska sånger som ofta sjungs i grupp, med en solist som trots de traditionella musikinstrumenten har en sångstil som mer påminner om opera. Ett typiskt exempel är den gamla klassikern ”O sole mio”.

Grekland

”Opa” ropar grekerna medan den ensamme mannen går runt i cirklar med armarna utsträckta och cigaretten i mungipan. Detta är en syn man kan möta på klubbar och tavernor runt om i hela landet och medan musiken är ”tung” och ”rytmisk”, oftast framförd på bouzouki, står åskådarna på ett knä och klappar med i takten. Den här typen av musik handlar om det hårda livet men också om hur människan ändå står stolt mitt i allt elände, och den mest populära genren kallas för ”rebetika” och uppstod under 1900-talets första hälft i hamnstäder, dit unga och fattiga greker sökt sig.

Precis som i alla andra länder är den grekiska musiken starkt regional, och medan storstäderna har många pop- och rock-artister så brukar öarna och bergsbyarna fortfarande föredra traditionella tongångar framförda på instrument som oboe, klarinett och tamburiner. Landets kanske mest berömda kompositör är Mikis Theodorakis, vars ”Zorba” igenkänns av de flesta än idag och vill man dansa till den gäller det att ha god kondition då takten blir snabbare och snabbare och med det vill uttrycka ”kefi”, det stolta, goda humöret som kan tackla allt här i världen.